Jag kan inte prata med någon då dem inte förstår. Det är svårt att berätta hur man mår när man "gått in i väggen"

Hur ska jag förklara för dem? Jag är trött,irriterad,grinig. Men att säga att man är trött då framstår man som lat. Men jag är trött hemma och på jobbet. Att låtsas vara glad tar på krafterna, att låstsas att man orkar göra allt för alla tar också på krafterna. Ja jag har hållt på sähär i snart 1 år men inte riktigt förstått att kroppen behöver vila. Varför ska man vila när jag vill att alla omkring mig ska ha det så bra som möjligt. Att städa,diska och sköta om barnen är ju en rutin man har i livet. Jag vill ha det som jag vill det. Ändrar någon på detta får jag ångest. Att köpa saker,fika eller mycket till folk som fyller år, gör jag inte det så får jag ångest och känner mig snål. Varför ska alla andra göra det när jag själv kan göra det. Låt bli mitt hem för rör ni i det mår jag dåligt och måste andra tillbaka det till mitt sätt. Att sätta sig ner och börja gråta för att någon satt det fel i diskhon har inte riktigt varit min stil, jag är ju stark och har alltid varit det. Vad har hänt? Varför fixar jag inte detta mera, varför har jag blivit manisk om att gör det på mitt sätt annars mår jag dåligt och får ångest?! Hur kunde detta hända mig? jag som alltid fixar för andra och gör så att allt ska vara perfekt. 

Va fan släng alla leksakerna i samma låda vad spelar det för roll. Nej det går inte då kan jag inte sova på natten och måste gå upp på ungarnas rum för att lägga alla sakerna i ordning, Bilar i en låda, dockor i en låda, lego i en låda sen finns även en bland låda med små saker. Japp allt i ordning, Hur kunde detta hända mig att jag skulle bli så extremt penant. 

Det är svårt att säga till någon att nej jag orkar inte idag, jag vill bara vila eller sova. Klockan 21 varje kväll går jag och lägger mig. Barnen är på dagis varje dag mellan 9-15 och mellan den tiden så existerar bara soffan. Jag orkar inte göra någonting. Fan jag blir så arg på mig själv. Vadå inte orkar, bara lyft rumpan och gör vad du ska. Nej jag är som fastklistrad i soffan, rör mig bara när jag ska äta frukost och gå på toaletten. Att duscha tar mig 3-4 dagar att ta mig upp till duschen. Det är jobbigt att klä av mig för att duscha och sedan ska jag behöva klä mig igen. Jag kan sitta på morgonen efter att ha lämnat barnen på dagis och tänka att nej nu ska jag upp och duscha och fräscha till mig lite. Men vad händer jo kroppen säger att jag ska stanna i soffan och inte röra mig. Hur har jag blivit så trött.? Jag är trött på mig själv. Jag är arg på mig själv. Detta skulle absolut inte hända mig att jag skulle bli deprimerad och att jag skulle få utmattningssyndromet som det kallas så fint. Men när jag sen ska minnas saker, ja det är med en sak för sig själv det. Ett exempel är att senast idag så ringde min man och sa att jag skulle ta ut en pizza ur frysen till han tills han kom hem från jobb. När han kom hem från jobbet låg pizzan fortfarande i frysen och jag hade glömt detta direkt efter att vi hade pratat i telefon med varandra. Detta är inte klokt. Hur kan detta komma sig. Jag har ångest över allt. Men att få umgås med mina vänner gör att jag glömmer att jag är trött för denna lilla stunden. Att leka med mina barn som är hur härligt som helst, ja det går en liten stund och då menar jag 10 minuter och under dessa 10 minuterna så gäspar jag mig igen lekstunden. jag känner mig hemsk som mamma. Tur dem har en pappa som gärna leker med dem ch går ut och cyklar med dem. Jag känner mig värdelös mot mina barn, hur kan dem ha en sån mamma som är så trött, mamma var ju mycket roligare innan. Jag försöker, det är det att jag inte vill för jag vill såååå himla gärna kunna sitta och leka med mina fina barn. Och säga att man inte orkar heka tiden gör att jag blir så ledsen, får ångest och kryper ännu mer ner i mig själv. Förskolan har all förståelse för att jag har dem på förskolan, men jag mår dåligt över att mina barn ska vara där så många timmar. Jag funderar på att bara ha dem där 15 timmar i veckan för att jag ska få lite ro i kroppen, Men sen så tänker jag att vad är det för kul att vara hemma när jag bara ligger och vilar och mina barn inte kan  stimuleras. Det är ju fruktansvärt. Mina barn måste ju röra på sig få leka ute och är dem hemma så blir det ju inte så förän pappa är hemma. Jag känner mig hemsk. 

Jag satte igång en tvätt innan i morse och den ligger fortfarande i tvättmaskinen för att jag inte orkar hänga den. Den senaste tvätten jag tvätta låg i tvättmaskinen i 3 dagar och det slutade med att jag fick tvätta om det för att sen på kvällen efter mycket dra mig själv upp ur soffan hänga upp tvätten. 

Att få umgås med mina vänner älskar jag verkligen. Dem får mig att glömma bort tröttheten min ångest och att bara få vara. Sen min lilla syster hon är fan bäst. Att få sätta sig i bilen och köra hem till henne är nog det bästa som finns, det är full av skratt och där glömmer man bort allt och jag kan få vara den jag är den tiden jag är hos henne. Alltid liks roligt och hon är glädjen i mitt liv just nu. Full av skit och massor av skratt när man träffar henne. Att få sitta i soffan och drick te och bara känna att här kan jag slappna av. Barnen leker så fint och jag kan bara sitta och skratta och få prata skit med min lillasyster. Få bli bortskämd med god mat när man kommer också är ju bara för underbart, att få sitta ner och bli serverad maten på bordet, hur ofta blir man det egentligen? Inte så ofta, därför är det skönt att få komma dit och bara vara jag och få bli lite bortskämd. Älskar min lillasyster och hon betyder allt för mig. Ja det gör emil hennes gubbe och mina små syskonbarn med dem är bäst hela högen.

Nej nu sitter min lilla dotter och ritar så jag ska sluta skriva. Milo är ute med sin pappa och cyklar och jag ska nu försöka ta mig ur soffan och hänga tvätten så får vi se om det blir av eller om den ocksp ska få ligga dör i 3 dagar.

Puss & Kram